1944 – 1980

Lyssna

Efter fortsättningskriget befann sig landskapet Åland i ett korstryck mellan olika intressen. Finlands förhandlingsdelegation hade i Moskva till och med övervägt att erbjuda Sovjetunionen Åland som arrendeområde i stället för det krävda Porkala med omnejd. Det kom även till den förgrymmade svenska statsledningens kännedom. Sveriges statsminister Per Albin Hansson avvisade i november 1944 dock genast Julius Sundbloms personligen framförda förslag att Åland skulle anslutas till Sverige. Vid förhandlingarna om fred nöjde sig Sovjetunionen med att 1940 års avtal om demilitarisering åter trädde i kraft.Kriget hade avbrutit det arbete på en förnyelse av självstyrelsen som inletts år 1938 i samband med Stockholmsplanen. Projektet återupptogs år 1945 efter förhandlingar mellan en åländsk delegation och statsminister Juho Kusti Paasikivi; propositionen om en ny självstyrelselag för Åland gavs i oktober 1948. Att de internationella garantierna för självstyrelsen avlägsnats (på sovjetisk uppmaning) väckte djup oro på Åland, men de två berörda lagstiftande organen, Finlands riksdag och Ålands landsting, godkände till slut lagen år 1951. Lagens bestämmelser om hembygdsrätt, vilka begränsade utsocknes rättigheter, hade utformats i enlighet med ålänningarnas önskemål.

Båthamn. Foto: Volker von Bonin. Museiverket.

Den nya självstyrelselagen gjorde arbetsfördelningen på Åland mellan landskapet och statsmakten tydligare och innebar även att största delen av de statsägda jordområdena på Åland övergick i landskapets ägo.Självstyrelselagen av år 1951 stärkte Ålands separata ställning. I landskapsnämndens ställe kom en landskapsstyrelse och landskapet erhöll en egen flagga som officiell symbol. Den inofficiella flagga som varit i allmänt bruk dög dock inte för president J.K. Paasikivi, eftersom dess färger var helt och hållet de samma som i Sveriges flagga. Den nuvarande, där även färgerna i Finlands vapen – rött och gult – ingår, stadfästes år 1954.

Den omfattande emigration i första hand till Sverige som det övriga Finland kom att uppleva inleddes för Ålands del redan tidigare, genast efter krigen. Det traditionella lantbruket och fisket erbjöd allt färre arbetstillfällen och grannlandets levnadsstandard lockade starkt. Med den snabba utvecklingen inom den tredje traditionella näringen, sjöfarten, förändrades dock läget. I det föråldrade tonnagets ställe kom kylfartyg och oljetankers som gav arbetsplatser och inkomster. Särskilt stor betydelse fick den bilfärjetrafik som inleddes i slutet av 1950-talet i de nygrundade Viking- och Eckerö-rederiernas regi, till en början med mycket anspråkslösa fartyg.Båda rederierna var utomordentligt framgångsrika och skaffade med tiden modernare fartyg för att kunna tillfredsställa de tilltagande landsvägstransporternas behov. Bilbeståndet ökade och turismen blev en snabbt växande näring, som till en början inte krävde större investeringar. Då kravnivån ökade övergick man även på Åland från campingplatser till stugbyar. Det projekt i stor skala om 1 200 stugor som initierades av det svenska Grängesberg-bolaget år 1968 kom dock inte att framskrida, sedan det visat sig att dess lokala bakgrundskrafter hade tänkt favorisera rikssvenska stugköpare.

Den lokala debatten om projektet avspeglade det på Åland i regel känsliga förhållningssättet till dem som är finskspråkiga. Spänningar kunde inregistreras på bägge sidor. Landskapets ledning vände sig år 1964 till president Urho Kekkonen, sedan man tyckt sig notera att statsmakten förhöll sig njuggt till de projekt som drevs från Åland. Att de möttes ledde till att Projekt 77 (uppförandet av en byggnad för landskapets förvaltning och landstinget) avancerade. Monumentala Självstyrelsegården stod färdig år 1978 och är ett landmärke i Mariehamn. Åland blev också fr.o.m. år 1970 företrätt i Nordiska rådet.

Vid valen av ledamöter till Ålands landsting kom de tidigare valmanslängderna fr.o.m. 1970-talet att ersättas av partigrupperingar, vilket gjorde det politiska fältet tydligare. År 1981 upphörde tidningen Ålands monopolställning i landskapet, då detta organ som värnade arvet efter Julius Sundblom fick en konkurrent, Nya Åland, som intog en moderatare hållning gentemot det övriga Finland. Det tidiga 1980-talets fredsrörelse i Västeuropa avspeglades också på Åland, där man anammade mottot Fredens öar om det egna landskapet. De tillåtna besök som den finländska marinens fartyg gjorde i åländska vatten – Finland svarar för landskapets försvar under kristider – väckte i motsvarande grad allt större offentlig irritation.

Tidningar:

Hufvudstadsbladet (Helsingfors)
Åbo Underrättelser (Åbo)
Åland (Mariehamn)
Nya Åland (Mariehamn) från våren 1981

1. Sammanfatta med några meningar vad du läst.

2. Åland fick en representant i Nordiska rådet år 1970. Vad är Nordiska rådet?

3. Fundera på basen av texten på Ålands situation efter kriget ur

a) Jordbrukarens eller fiskarens

b) Kaptenens på Eckerö rederi

c) Chefredaktörens för tidningen Åland synpunkt.

4. Titta på utflyktsbilden på Bomarsunds fästning år 1972. Föreställ dig att du deltar på denna utfykt. Beskriv och berätta: Hurdan är stämningen, dofterna och ljuden? Vilka aktiviteter idkar du eller de andra? Med vem reser du? Vad händer under dagen, vad tänker du? Gör sökningar om tidspunkten och fästningen så att din berättelse blir så levande som möjligt.

Utflykt i Bomarsund (Museiverket, HK, Bonin, Volker von, ca 1972)

5. Utvärdera ditt eget arbete: Vad lärde du? Kunde du ha fokuserat dig mera på någonting? Vad gjorde du speciellt noggrant?

Galleri

Resenärer på m/s Skandias ytterdäck utanför Mariehamn. Foto: Matti Poutvaara. Museiverket.

Etiketter för inlagda rödbetor (1960). Åbo Museicentrum

Camping vid Bomarsunds fästningsruiner ca 1972. Foto: Volker von Bonin. Museiverket.

Incheckning vid Mariehamns flygfält år 1957. Foto publicerat i tidskriften Ilmailus nr 6-7/1957. Finlands flygmuseum.

Etiketter för inlagd åländsk ansjovis (från 1950-talet). Åbo museicentrum.

Passagerarfartyg ur Viking Lines flotta i Mariehamns hamn 1971. Foto: Volker von Bonin. Museiverket.

Midsommarstång och talka i Godby 1971. Foto: Volker von Bonin. Museiverket.

Entrén till Godby turisthotell. Foto: Volker von Bonin. Museiverket.