1920


Inför år 1920 hade Finland fört en delvis framgångsrik försvarsstrid eftersom Ålandsfrågan inte togs upp till behandling under fredskonferensen. Å andra sidan hindrade strävandena att vinna västmakternas förtroende och att bli medlem av Nationernas förbund samt den fortsatta osäkerheten beträffande östpolitiken anammandet av en alltför hård linje. Landet hade större problem än Åland vid sin östra gräns, där det rådde krigstillstånd.Finland försökte lösa frågan genom att stifta en lag om självstyrelse för Åland som gick mycket långt i sin strävan att trygga öarnas svenska nationalitet och språk. Ålänningarna var dock inte beredda att godta någon som helst självstyrelse som ett alternativ till anslutningen till Sverige, utan bad Sverige att föra frågan till förnyad internationell behandling. Ålänningarnas inofficiella landsting skickade en delegation på 30 personer till Sverige för att möta Sveriges konung och regering och förhandla om fortsatta åtgärder; som ett alternativ föreslog delegationen en åländsk självständighetsförklaring.Svenskarna uppmuntrade, men höll samtidigt också igen. Man ville inte att relationerna till Finland skulle tillspetsas alltför mycket, men å andra sidan skulle det tryck som ålänningarna utsatte Finland för vara ägnat att främja överförandet av frågan till internationella forum. Svenskarna gav rådet att självständighetsförklaringen fick vara en sista utväg. Om Finland vidtog åtgärder mot ålänningarna skulle Sverige reagera och frågan hänföras till Nationernas förbund. Den deklaration som öborna överlämnade år svenskarna var dessutom i praktiken skriven av svenskarna själva.

Mariehamns stadshus. Foto: Volker von Bonin. Museiverket.

Mariehamns stadshus. Foto: Volker von Bonin. Museiverket.

Strax därefter reste Finlands statsminister Rafael Erich och två övriga ministrar till Åland för att där förklara självstyrelselagen för öbornas företrädare. De möttes av en utmarsch och tidningen Åland föreslog att en åländsk nationalförsamling skulle besluta om landskapets framtid.

På finländskt håll ansågs det att man redan enligt lagen måste reagera på detta trots. Varje annat alternativ skulle uppfattas som kapitulation, särskilt som den allmänna opinionen i Finland ansåg ålänningarnas åtgärder som landsförräderi. Sundblom och Björkman arresterades och blev åtalade för landsförrädisk verksamhet. Sverige skickade en klandrande not till Finland, och erhöll svaret att det handlade om ett kriminalfall som var en intern finländsk angelägenhet. Följden var att Sverige i protest kallade sitt sändebud från Helsingfors och lät sin diplomatiska representation skötas på lägre s.k. chargé d’affaires-nivå.

Läget var spänt. Finlands krigsministerium överförde ytterligare en bataljon till Åland och chefen för kustförsvaret erhöll instruktioner med tanke på ett kommande krig mot Sverige. Statsrådet beslöt i slutet av juni att om svenska trupper försökte landstiga på fasta Åland eller på öar som hörde till landskapet skulle detta betraktas som en fientlig åtgärd och avvisas med väpnade styrkor. Ännu samma höst började man utarbeta en försvarsplan, ”Svensk truppkoncentration”, för den händelse att Sverige skulle försöka sig på en landstigning.

De finländska och svenska delegationerna under konferensen om Ålands neutralisering 1921. På bilden ses från vänster Rafael Erich, Oscar Enckell, Carl Enckell, Erik Marcks von Württemberg och Eric Trolle. Museiverket.

De finländska och svenska delegationerna under konferensen om Ålands neutralisering 1921. På bilden ses från vänster Rafael Erich, Oscar Enckell, Carl Enckell, Erik Marcks von Württemberg och Eric Trolle. Museiverket.

Verklig krigsfara var det ändå inte fråga om, och frågan hänsköts slutligen till Nationernas förbund. Sverige hade inte för avsikt att vidta militära åtgärder, utan förlitade sig på diplomatin där man ansåg sig vara starkare än Finland. Finland var ju inte i allas ögon ens en konsoliderad stat och den svenska diplomatin kunde även räkna med stöd av konungen. Även om denne inte hade någon större makt var han en symbol för Sveriges etablerade och historiska ställning i jämförelse med Finland.

För Finland innebar den samtidiga frågan om fredsavtalet i Dorpat ett annat problem, som krävde ännu större uppmärksamhet än Åland. Sverige försökte mjuka upp finländarna med löftet om diplomatiskt stöd för Finlands ambitioner i Östkarelen. I praktiken kunde inte sådana löften ges något värde: Sverige kunde inte påverka Sovjet-Ryssland och man ansåg sig inte kunna bedriva handel om eget territorium.

1. Skriv en kort resumé om innehållet du läst.

2. Informationssökningsuppgift: Vem var Julius Sundblom och på vilket sätt var han en central figur i skapandet av Ålands självstyrelse?

3. Fundera på vilka orsaker ökade ålänningarnas vilja att ansluta sig till Sverige.

4. Bekanta dig noggrant med följande webbsida:

Näin eduskunta toimii .

Klicka på sidans rubriker så finner du mera information.

Svara på följande frågor med hjälp av den information du finner på webbsidan:

a) Vad var syftet med Nationernas förbund?

b) Vem eller vilka grundade Nationernas förbund?

c) När anslöt sig Finland till Nationernas förbund?

5. Utvärdera ditt eget arbete: Vad lärde du? Kunde du ha fokuserat dig mera på någonting? Vad gjorde du speciellt noggrant?

Skip to content