1919


Tysklands sammanbrott aktiverade ålänningarna och Sverige. För deras del var läget betydligt bättre än förut, eftersom man nu kunde åberopa den paroll som varit det uttalade målet för världskrigets segrarmakter: folkens självbestämmanderätt. Finlands ställning försvagades av att landet framstod som tyskallierat, en tysk satellit, och överhuvudtaget som en stat vars ställning som självständig sådan inte ännu var helt klar. I början av år 1919 hade Finlands självständighet inte ens erkänts formellt av de flesta segrande stormakter.I Finström arrangerades 1.6.1919 ett medborgarmöte, där man åter beslöt att en återförening med Sverige skulle vara det orubbliga målet. Sverige och ålänningarna vädjade till fredskonferensen i Paris som ombads avgöra frågan. Statsminister Edén hade försökt utöva påtryckning på riksföreståndare Mannerheim för att få honom att gå med på en folkomröstning på Åland redan i samband med dennes Stockholmsbesök i februari 1919. Alternativet var enligt Edén att vända sig till fredskonferensen.Finland motsatte sig, eftersom man ansåg att Åland var en intern finländsk angelägenhet. Finland hade inte varit part i världskriget, och en utomstående inblandning i Ålands angelägenheter skulle vara riktad mot landets suveränitet. Finlands ställning stärktes till en del då landets självständighet erkändes i maj 1919 av Storbritannien och Förenta staterna. Västmakterna började behandla Finland på ett annat sätt som en etablerad stat än de övriga små länder som lösgjort sig från Ryssland. Å andra sidan strävade Finland fortsättningsvis främst efter så goda relationer som möjligt med Storbritannien, Frankrike och Förenta staterna. i förhoppning om säkerhetsgarantier och livsmedelshjälp. Man kunde därmed inte vara hur omedgörlig som helst i Ålandsfrågan.

Ryskt fort på Boxö. Foto: R. Hausen. Museiverket.

Ryskt fort på Boxö. Foto: R. Hausen. Museiverket.

Frankrike var den stormakt som tydligast stödde Sveriges krav och särskilt premiärminister Clemenceaus offentliga ställningstagande för Sverige var ägnat att uppmuntra svenskarna. Däremot lyckades Sverige inte, trots försök, utverka motsvarande stöd av Storbritannien, som undvek att ta ställning, vilket i praktiken var till fördel för Finland. Det vita Ryssland höll fast vid sin rätt till Åland, men dess drastiska linje ledde till marginalisering och man hade ju inte ens erkänt Finlands självständighet. Än viktigare var det faktum att de vita höll på att lida nederlag i det inbördeskriget som pågick i Ryssland.

Fredskonferensen beslöt slutligen att inte ta upp frågan till behandling. Huvudargumentet var att varken Sverige eller Finland deltagit i världskriget. I sak handlade det snarare om att man ville vänta tills läget klarnade i Ryssland.

Eftersom ingen part – vare sig ålänningarna, finländarna eller svenskarna – upplevde någon nämnvärd inrikespolitisk påtryckning som skulle ha talat för en kompromisslösning var det svårt att uppnå en sådan. Den svenska opinionen var mycket enig och övergången sommaren 1920 från en center-vänsterregering till en rent socialdemokratisk regering ändrade inte på något sätt landets linje. Ålänningarna var likaså mycket enhälliga. I Finland var det faktum att inte ens SFP stödde ett avträdande av ögruppen av stor betydelse. Det gjorde det lättare för den finska staten att hålla fast vid sin linje, att principen om folkens självbestämmanderätt inte kunde tillämpas på Åland. Det stora flertalet av finlandssvenskarna, särskilt i södra Finland, ansåg att en överlåtelse av öarna skulle försvaga den svenskspråkiga befolkningen i Finland och väcka bitterhet bland den finskspråkiga majoriteten.

I Finland tog endast yttervänstern parti för ålänningarna, vilket i de dåtida förhållandena snarast var till nackdel än till fördel. Även inom SDP fanns det till en början ett visst stöd för tanken att principen om folkens självbestämmanderätt skulle kunna tillämpas på ålänningarna. Majoriteten beslöt dock att dessa rättigheter borde tryggas på ett sådant sätt att ögruppen förblev en del av Finland.

1. Skriv en kort resumé om innehållet du läst.

2. Förklara mer noggrant följande saker. Du kan göras sökningar med orden.

a) Ett folks självbestämmanderätt.

b) Fredskonferens.

3. Fundera på vad självbestämmanderätt betyder för dig.

4. Vilka stater understödde att Åland skulle vara en del av Finland? Vilka stater var av annan åsikt? Hur motiverade man de olika ståndpunkterna?

5. Begrunda skrivelsen i Uuden Suomen iltalehti 25.6.1919.

Uuden Suomen iltalehti (Kannanotto Ahvenanmaan kysymykseen) 25.6.1919 

a) Vad handlar skrivelsen om?

b) Hur motiverar man att Åland skall förbli en del av Finland?

6. Utvärdera ditt eget arbete: Vad lärde du? Kunde du ha fokuserat dig mera på någonting? Vad gjorde du speciellt noggrant?

Skip to content