1917


Någon nämnvärd separatism förekom inte på Åland före år 1917. Ögruppens internationella ställning var etablerad, eftersom den förklarats obefäst på basis av ett internationellt avtal från 1856. Efter att det första världskriget brutit ut överförde det kejserliga Ryssland naturligtvis militär till ögruppen, för att hindra fienden att stiga i land och för att spärra såväl Bottniska viken som Finska viken. På Åland uppfördes 10 kustfort och år 1916 befann sig redan ca 12 000 ryska soldater på öarna – ett antal som motsvarade hälften av invånarantalet – inklusive en gendarmavdelning. Världskrigets strider kom slutligen ändå inte att utsträckas till Åland, med undantag av de bombanfall som företogs av zeppelinare mot ubåtar. I och med de interna revolutionerna i Ryssland förändrades läget även på Åland.Från och med våren 1917 kan man tala om en åländsk separatism, som syftade till anslutning till en annan stat – Sverige. Bakom separatismen låg såväl nationella som annat slags politiska orsaker. Ålänningarna var bekymrade över läget i Finland, som tycktes vara på väg mot ett inrikespolitiskt kaos vilket i sin tur skulle kunna leda till uppkomst av en mycket finsknationell stat eller ett socialistiskt system. Den ryska militären ville man få bort, särskilt som dess avtagande disciplin blivit ett problem också på Åland. Att ansluta sig till Sverige kändes betydligt tryggare, i såväl nationellt som samhälleligt hänseende, än att förbli i anslutning till Finland, vars framtid föreföll osäker.
Medlemmar av Ålands landsting på väg till kyrkan i Mariehamn. På bilden ses bl.a. Johannes Eriksson,
August Karlsson, Julius Sundblom och Fanny Sundström. Ålands Museum

Medlemmar av Ålands landsting på väg till kyrkan i Mariehamn. På bilden ses bl.a. Johannes Eriksson, August Karlsson, Julius Sundblom och Fanny Sundström. Ålands Museum

Anslutningen till Sverige drevs inledningsvis av en liten aktiv grupp, som slutligen antog karaktären av en verklig folkrörelse. Vid ett möte i augusti 1917 yrkade företrädare för flera åländska kommuner på anslutning till Sverige, vilket öborna uppfattade som en ”återanslutning”. Mötet beslöt att skicka en delegation till Stockholm för att upplysa Sveriges regering om beslutet. Lantdagsmannen Julius Sundblom, som utgav landskapets enda tidning, och länsmannen Carl Björkman kom med tiden att framstå som ledare för projektet. Trots att de tidigare kontakterna med Sveriges regering inte hade varit uppmuntrande fick företaget allt mer understöd inom de ledande kretsarna på Åland och bland vanliga ålänningar, särskilt efter att Finland förklarat sig självständigt. Alldeles i slutet av året samlade man in en adress, där 7146 ålänningar uttryckte sin vilja att öarna skulle anslutas till Sverige. Därmed fick projektet också demokratisk bekräftelse.

Rysk militär på Åland 1916. Ålands Museum.

Rysk militär på Åland 1916. Ålands Museum.

Ålänningarnas projekt antog samtidigt en separatistisk karaktär, också i det hänseendet att rörelsen inte på något som helst sätt vände sig till Finlands regering i ärendet. Det var uttryckligen fråga om att ansluta sig till Sverige; något självstyrelsealternativ framförde ålänningarna inte.

Eftersom Ålands ställning var reglerad i ett internationellt avtal var det inte fullständigt likgiltigt för nästan någon som av helst stormakterna hur processen skulle sluta. Så länge Ryssland leddes av Ryska Interimsregeringen handlade det i stormakternas ögon om en intern rysk angelägenhet, och öarna var även rent fysiskt i rysk militär besittning. Sovjet-Ryssland hade inte framfört några reservationer beträffande Åland då Finlands självständighet erkändes, men man var inte beredd att erkänna något internationellt säkerhetsavtal för öarnas del utan sovjetrysk medverkan.

Medan världskriget pågick blev öarna också genast föremål för diplomatiskt köpslående. Vid sidan av Ryssland var det bara Tyskland som hade omedelbara förutsättningar att ingripa militärt i ögruppens angelägenheter. Tysklands långsiktiga strävan var att locka Sverige in i det pågående världskriget på centralmakternas sida, med löftet om Åland som ett lockbete. I själva verket inspirerades Tyskland år 1917 till detta av Sveriges konung, som inte upplyste det egna landets regering eller riksdag om sin roll i saken. Dessa ville dock inte utsätta Sveriges neutralitet för risker. För Storbritannien var Åland av sjöstrategiskt intresse och av kommersiell betydelse, men vid denna tidpunkt var ögruppen utanför dess möjligheter att påverka.

1. Skriv en kort resumé om innehållet du läst.

2. Centrala begrepp:

Vad avses i detta sammanhang med följande begrepp? Beskriv kort.

a) Separatism?

b) Nationalism?

c) Socialism?

3. Vilka saker gav upphov till separatism på Åland?

4. Åland sades vara en diplomatisk handelsvara. Bekanta dig med temat med hjälp av artikeln: (Karjalan Aamulehti, 10.06.1917, nro 130, s. 3)

Hur intresserade sig följande stater för Åland:

a) Tyskland?

b) Sverige?

c) Ryssland?

d) Storbritannien?

5. Utvärdera ditt eget arbete: Vad lärde du? Kunde du ha fokuserat dig mera på någonting? Vad gjorde du speciellt noggrant?

Skip to content